Kan inte förklara lättnaden över att känna sig hel. Det har varit något som fattats hos mig sedan jag återvände till Stockholm efter semestern. Kunde inte riktigt lista ut vad det var till en början så jag valde att ignorera och hoppades det skulle försvinna med tiden. Men istället blev det bara värre.
Nu, efter att ha återvänt till Göteborg, börjat jobba här, möjligheten att träffa familj och vänner regelbundet insåg jag vad det var som fattades. Helheten. Jag hade inte helheten uppe i huvudstaden. När jag pluggade var det en helt annan grej för då träffade man sina udnerbara vänner i klassen varje dag och hade regelbunden kontakt. Det fyllde min saknade pusselbit tillfälligt. Men när vi allihopa sedan gick ut i arbetslivet försvann den tryggheten. Då var man liksom ensam igen. Är medveten om att det låter väldigt dramatiskt. Riktigt så var det inte, men de var tufft.
Känslan att vara hemma med både kropp och själ är dock obeskrivlig. Obeskrivligt skön.
